Åke Runnestad har den 15 April 2009,hastigt lämnar oss i outsäglig sorg och stor saknad av oss släkt och vänner. I dag vill vi minnas honom som han var”
"Ingen kunde undgå att märka hur snäll och trevligt han var. Med sina ärgliga och glittrande ögon, kunde han fylla hela rummet"
Vi vill dela med oss av de minnesbilder av Åke Runnestad på golf bana och bland vännerna.. Om hur unik han var, vad som var hans intressen och hur han var som person.
Vi minns att han var en mycket social person alltid lätt att umgåsmed. Han var alltid ärlig och har stått för rättvisan.
”Jag beklagar” hjälper inte”. Det fyller ingen mening. Lika liten mening som när Harald Runnestad ringde mig på morgonen, och lämnar besked att Åke Runnestad har lämnat oss. Jag visste redan då att något var fel. Att något hade hänt Åke Runnestad på Eksjö lasaretet.
”Åke är död sa Harald, Jag var hel chockade, jag beklagar.” De orden hjälper ingenting. Det är som om man som person är programmerad för att säga de orden. Det svider nästan ännu mer. De lättar inte på sorgen. De får inte dagarna att gå snabbare. De får inte mig att inte gråta. Snarare tvärtom; det blir verkligt. Så verkligt det kan vara att Åke är död.
Åke har mött livets baksida och vi är samlade här idag för hans skull. För att hedra honom som den fina människan han var och än är, för vi har minnen. Minnen som aldrig kommer att kunna suddas ut, minnen som aldrig kan raderas med hjälp av en ”delete-knapp”, för Åke hade allt för stor påverkan på människor. Hans påverkande livsglädje kommer inte längre vara med oss, hans snällhet, hans förmåga att se och höra andra människor, hans vilja att hjälpa till har för evigt ebbat ut.
Posted av Jim lim
No comments:
Post a Comment